Möt våra tolkar- Wenny Lekardal
Varje månad utför TFV:s tolkar omkring 30 000 uppdrag inom hälso- och sjukvård, skola och omsorg. Vi möter några av dem för att få veta mer om deras vardag och yrkesroll.
Efter att ha arbetat närmare 38 år i Pakistan skulle sjuksköterskan Wenny Lekardal återvända hem till Sverige för att gå i pension. Men istället för pensionär blev det en karriär som kontakttolk.
— Där och då hade jag inte en tanke på att det fanns tolkar i Sverige. Det var den dåvarande svenska ambassadören i Pakistan, Ann Wilkens, som uppmanade mig att börja tolka så fort jag kom hem.
Och här är jag nu, säger Wenny Lekardal.
Efter att ha arbetat många år utomlands lockade inte det lugna pensionärslivet och eftersom pensionen inte var särskilt hög började hon undersöka möjligheten att arbeta som tolk.
— Du är som sänd från himmelen, vi har inga kvinnliga tolkar på urdu, sa de när jag ringde till tolkförmedlingen första gången.
Med ett helt yrkesliv i bagaget startade den nyblivna pensionären ett nytt kapitel i livet som tolk och även om hon har användning av sina tidigare erfarenheter så fortsätter hon att utbilda sig. Nu senast i distansutbildningen ”Att tolka i skolan”.
— Det senaste året har det såklart blivit mer distansarbete och jag tycker att det är roligt med den tekniska utvecklingen och allt det digitala. Det är jag som hjälper alla vänner med telefoner och surfplattor, så det är ingen utmaning för mig.
En större utmaning har istället varit att hålla språket levande och uppdaterat nu när hon är tillbaka i Sverige.
Wenny Lekardal
Ålder: 80 år
Språk: Urdu
Kompetens: utbildad tolk
År i yrket: sedan 2008
Bästa med tolkyrket:
Människorna. Både de patienter/klienter och de kunder jag möter.
— Språk är en färskvara och jag har ju ingen familj som jag talar urdu med i vardagen. Men jag har varit tillbaka på besök i Pakistan flera gånger och så håller jag ju kontakten med mina vänner som är kvar där. Och så läser jag mycket för att hålla språket levande.
Att Wenny Lekardal inte själv har pakistanskt ursprung har genom åren genererat både missförstånd och nyfikna frågor från både tolkanvändare och tolkbehövande.
— Det händer titt som tätt att de tar mig för patient i väntrummet och inte tolk, trots att jag har tolkbrickan väl synlig på bröstet. I sådana situationer blir alla medvetna om sina förutfattade meningar, säger Wenny Lekardal.
"Det senaste året har det såklart blivit mer distansarbete och jag tycker att det är roligt med den tekniska utvecklingen och allt det digitala".
Att ha spenderat halva livet i Sverige och halva i Pakistan har dock gett henne andra fördelar. Hon berättar om att hon blivit väldigt medveten om fördomar och vilka perspektiv som är dominerande i olika situationer och hur dessa påverkar på olika sätt.
— Om en dietist frågar en person från Pakistan om hur många potatisar de äter per dag får de troligtvis ett lågt antal till svar. Dietisten utgår från att alla äter potatis på samma sätt som i Sverige men i Pakistan äter de potatis i mindre bitar, som en grönsak.
Wenny Lekardal berättar att en del dietister såklart ändå lyckas få relevant information från personen de talar med men många får det inte, eftersom de inte lyckas anpassa sig till situationen. Hon har många liknande exempel från bland annat BVC där barn kan bli frågande inför bilder med exempelvis en ljusstake med stearinljus eller en svartvit ko.
— En del av de föremålen förekommer kanske inte alls i barnens omgivning. I Pakistan har ingen ljusstakar inomhus och kossorna är bruna.
Wenny Lekardal berättar att den typen av situationer kan vara frustrerande men att hon vet att det inte ingår i hennes roll som tolk att delta i samtalet.
— Men det är något som jag hoppas att allt fler blir medvetna om och arbeta mer med.